Jag är tillbaka
Hej. Eller får man skriva så? Det känns nästan fel att komma in här och starta allt med ett simpelt "hej". Efter att ha lämnat bloggen tom över ett år försöker jag komma tillbaka med ett hej? Inte särskilt fyndigt inte, men som tröst kan jag tillägga att jag inte bara kommer tillbaka med ett "hej" bara. Jag kommer tillbaka äldre, visare (det försöker jag intala mig själv i alla fall) men ändå samma jag.
Vad kan jag säga om vad som hänt senaste året? Mycket men inget alls. Jag har gjort grejer, självklart, men inget livsavgörande eller så. Jag umgås fortfarande med samma människor, till stor del i alla fall. Jag bor fortfarande i Töre, precis som jag gjorde. Jag är fortfarande tillsammans med samma älskade pojkvän (tack fina du). Jag är jag i en ett år äldre version.
Något som dock har hänt är ju att jag har börjat gymnasiet sen sist jag var in här. Jag har precis börjat mitt andra år på vård och omsorg och jag trivs SÅ bra! När jag satt där med syon och hon ville gå igenom alla program med mig i nian eftersom jag inte hade en aning alls om vad jag ville gå, minns jag hur hon tänkte börja berätta om VO och jag på en gång sa till henne att hon inte ens behövde ta upp det eftersom det inte fanns på världskartan att jag skulle välja det. Sen gick det ett par dagar och en tjej från min dåvarande klass sa "men kom och gå VO med oss", vilket fick mig att börja fundera på om jag faktiskt skulle välja det eftersom att flera andra från klassen hade gjort det. Sagt och gjort blev det tillslut VO, inte så stor del för att jag själv ville det, utan för att folk från min klass hade valt att gå det programmet. Men efter att jag började linjen blev det bara bättre och bättre. Och efter praktiken i våras kände jag att jag faktiskt hade hamnat helt rätt!
Något jag måste berätta (från ett ämne till ett helt annat) är att jag konstant har en podd i öronen nuförtiden. Nämligen Alex&Sigges podcast. Jag älskar att lyssna på musik, men vid tillfällen blir jag less på att höra ett intro, en vers, en refräng, en till vers, en till refräng, stick och outro. Vid tillfällen som nu känner jag bara för att lyssna på podcasts, och som jag nämnde är det just Alex och Sigge jag har fastnat för. Jag vet inte vad det är som drar mig för den podden, är det Alex härliga historier om Charlie, Amanda och Frances eller är det Sigges geniala hjärna? Nåja, det spelar väl inte riktigt någon roll varför jag gillar podden, men jag kan rekommendera den starkt i alla fall.
Det var allt för mig, du lär märka hur länge jag faktiskt fortsätter den här gången. Du, vad mysigt att skriva så. Det blir liksom mer personligt. Hoppas DU har läst hela vägen ner och att DU fortsätter kika in här då och då. Kanske man skulle göra det här till en grej, som en podcast liksom, fast i text. Ett lite längre och intressantare inlägg en gång per vecka istället för 10 korta egentligen helt ointressanta inlägg per vecka? Ja, kanske, det får du se med tiden.