Djupt
Idag saknar jag denna människa så otroligt fruktansvärt mycket. Och att veta att det är 9 dagar tills vi träffas igen, det gör inte saken bättre. Inte alls. Överhuvudtaget. Vill bara gråta över hur mycket jag saknar honom. Att det här med att sakna ska göra så ont. Så fruktansvärt ont. Ibland när jag bara vill ha en kram, känna honom bredvid mig och må bra, då inser jag att det är flera dagar kvar tills jag får det. Det gör ont. Väldigt ont. Så ni som läser det här och har kille/tjej som ni kan träffa hela tiden. Krama honom/henne. Se till att han/hon vet att du är lycklig med honom/henne och hur mycket du verkligen älskar personen. För ni vet inte om det helt plötsligt kommer en dag när ni inte kan träffas hela tiden. Få säga de orden rakt ut. Då ni måste vänta innan ni kan säga det till varandra. Ni måste vänta på att få se den andras reaktion på orden ni vill säga. Passa på medan ni kan.
När jag och Albin inte pratar i telefon händer det att vi "skypear" (eller hur man ska stava det) istället, och jag får se honom, i cam i alla fall. Jag får två blandade känslor då. Ena säger att jag är självisk, andra blir så glad så jag kan inte beskriva det. Med det själviska menar jag att jag är självisk eftersom jag "håller kvar" honom. Eller det är ju inte bara jag, vi båda vill ju fortsätta, men ni förstår. Jag kan släppa honom och säga att han kan hitta nån bättre som han kan vara med hela tiden så han inte behöver dras med att åka buss tur och retur 8 timmar ungefär, för att få träffa mig i ca 48 timmar. En del av mig säger att det är orättvist mot oss. Speciellt mot honom. Han ska inte behöva göra det. Varför ska han behöva dras med en tjej som inte kan bo kvar nära honom när han kan få någon som han kan vara med hela tiden? Den lilla känslan ligger alltid och skaver inom mig. Jag kan komma på när som helst och var som helst att det är orättvist mot honom och att jag är självisk.
Men den där glada, överlyckliga känslan tar övertag så fort vi träffas. Då glömmer jag helt bort den osjälviska delen. För så fort jag är med honom känner jag inget annat än lycka. Jag blir så överlycklig. Gladare än vad jag kan beskriva. Så fort vi träffas igen glömmer jag bort allt. Att vi bara har 48 timmar med varandra. Att det är mellan 5-12 dagar tills vi kan träffas när de där 48 timmarna har gått. Jag glömmer allt det och kan inte vara annat än lycklig. Lycklig, lycklig och ännu mer lycklig.
Men sen har vi söndagarna igen. Och folk som säger att de har söndagsångest har verkligen ingen aning om vad jag har. Söndag är värsta dagen på veckan. Man vaknar upp och med blandade känslor. Man blir glad eftersom man får ligga bredvid den man älskar, men man blir så ledsen eftersom man vet att om några timmar är det 5-12 dagar till innan man får träffas igen. Så min söndagsångest är väldigt, väldigt jobbig. Ska jag vara ärlig har jag inte speciellt mycket söndagsångest för skolan. Ju snabbare skolan går, ju snabbare går det tills vi får träffas igen.
Nåja, som ett slut på detta väldigt långa inlägg vill jag bara hälsa en sak till alla som har kille/tjej och läser det här. Sluta aldrig göra "småsakerna" för varandra. Jag gjorde det misstaget och slutade för ca 8 månader sen, och det gjorde allt så mycket sämre för mig och Albin. Jag fortsatte mitt misstag i några månader och det hände andra grejer också som förvärrade allt. Men i alla fall, sluta inte med småsakerna. De små grejerna betyder så mycket mer än ni tror. Fortsätt skriva godmorgon och godnattmeddelanden till varandra. Fortsätt skriva långa texter om hur mycket ni älskar varandra. Fortsätt städa rummet och göra fint tills den andra kommer och ska sova där/hälsa på. Fortsätt berätta för varandra hur mycket ni älskar varandra och varför.
Dessa småsaker gör stora grejer. Jag lovar. Man kan ha ett förhållande nere på botten som går upp väldigt mycket bara genom att göra småsaker som de jag skrev. Sen finns det ju en massa annat, fortsätta tycka att datumet ni blev tillsammans är en speciell dag varje månad och fira det, även om det bara är genom att säga Det är den __ idag! Vi har varit tillsammans __ månader nu, och många fler kommer det bli!" eller skriva saker som blir som era grejer. Som typ "Jag älskar dig föralltid och längre" osv. Det där kanske inte var ett så bra exempel, men skriv saker som bara ni säger till varandra och orden kommer betyda så mycket mer. Så sluta aldrig med småsakerna ni som har kille/tjej. Det är så lite och så bra. Så sluta inte.